---

Djupt i frusen natt

Forna tiders fånge

I kall plåga

Av mörkaste trolldom

Ett liv återskapt

Förändrad i sin kärna

Tillräckligt slit för

tusentals liv

Till synes utan ände

En bottenlös tomhet gror inombords

en hungar

som aldrig kan fyllas

Jag har sett svärdet höjas över min hals

känt repet hastigt spännas

Jag har känt flammorna smeka min hud

och sett himmelens portar stängas

I skuggors famn

svävar jag viktlös

ett eko av ett svunnet jag

minnena bleknas

mitt namn vittras bort

en viskning av det som var

Men kylan den minns mig

smeker mitt skelett

Talar till mig i tystnad

i nattens svärta

när allt är stilla

Så vaknar jag igen

Jag har sett svärdet höjas över min hals

kännt repet hastigt spännas

Jag har känt flammorna smeka min hud

och sett himmelens portar stängas

I gravens stillhet

Ska jag falla till sömns

I drömmens oro

Skall jag komma till liv