---

Vitterstigen

Gråklädda väsen som ögat sällan se,

nu vandrar i den köld som endast vinternatten ge

--- där vitterkvinna står

I solen --- sina vrår

Under jorden leva den mytomspunna ätt

Vakar över frostig mark som trolska natten klätt

Ordkarga lockrop med dimslöjor klädd

Och kalla grytter som på vitterstig blir ledd

En unger --- som tager --- vid vitterpräglad ---

Som efterträdd --- bonden hägnar in

De skogsbelägna bäckarna där bleka vårsol står

Kan du se den fagra skogsfrun tvaga sitt hår

--- den gamle skog --- när

Vid --- sorgen --- för evigt i ditt hjärta skär

När --- gammal led då hörs en klagosång

Då dystra röster varslar om för tidig undergång

På den --- de hägrat många år

Och ännu oss betraktar ifrån envist täta snår

Vid --- vi färdas ut och över ödslig mo

Den sol som skina skrider fram på evig gammal bro

De nedfallna löven med gula vindar yr

En falnande låga i höstens mörker pyr

I norrskenshimmelslyster, i natten kall och klar

Skall gamla folket vandra tills tiden sinat har

________________________________________