Under täta kvistbältens gälaved På ljungklädda hygler och furvuxen hed Under månskärans spirande skymningsglans Som förtrollar och fägnar i skugglekens dans Mannakulning ljuda i fager ton I skydraget insveper daggstänkta mon En skepnad skönjes nu ute kvällningens fång Och trånande sjunger en snärjande sång Refräng: Själasutten Ditt tunga sinne lömskt hon tjusar Hålrygg rutten Dig leder i fördärv Själasutten Ditt arma blod för huldran rusar Hålrygg rutten I dunkelheten kärv På skogens rese färdes de vildsköna rå I stjärnpraktens lyster längs den hogstarka å Hon dig lockar från milans glödande kol Och fördärvar sinnesfriden hos din gemål I gruvlig oro hon kallar ditt förslavade namn Men fjättrad du står i skogfruns giriga famn Hon var den vackraste mö som bland kvinnfolk fanns Men i gråmossan släpar en djurlik svans Refräng: Nu när myrdimman tätnar i gryningens tid Åter igen du är hemma vid Men i själen du våndas och tiden blir svår Ty tankarna färdas mot vildvuxna snår Att i dövelse tjäna det blevo din lott När skogsnuvan kallar och tar dig förgått Refräng: