Saknaden har nu äntligen upphört - Så jävla befriande! Tänk alla långsamma år som jag burit detta döda barn i min skalle Åren har förflutit, genomlidits utan att ha givit mig något egentligt, Bara ångest Skogens trygga mörkgröna färg är så vacker Den, liksom känslan jag får när jag upplever detta minimala mirakel, är förgänglig, Synd En parodi på den tama verkligheten. Besvikelsen fyller upp mitt bröst, fan vilket obehag! Klumpen bara växer, sprider sig till magen Försoningen kommer aldrig visa sig, det är bittert att medge och försöka bearbeta skiten Nedsjunken i ofrånkomlig misär. Stackars lilla mig! Ska jag gråta en ynklig liten tår eller låta maran rakblad nynna galen visa på min flicklena underarm? Jag ser så jävla ful ut när jag gråter - att jag börjar skratta! Jag skall älska med fröken varghona och göda våra ungar med människokött En brasa ska lysa upp vårt blodade gryt och när mot månen vi ylat klart och snön slutat falla ska det vara så tyst som det kan bli.. Ett sataniskt vackert sceneri! /Ravenlord 2005-03-08