---

Tiden rör sig framåt

alltjämnt stadigt, ständigt bort från oss

som lever, lider, lyder under dagar som förtär

Livet rör sig bortåt

som en hägring, som en gäckning,

i en öken, in i döden, i en ständig karantän

Vänner vänder ryggen

till de band vi förut bundit,

klipper av till inget kvarstår,

tills vi ensamma dör

Men vi rör oss ständigt framåt,

alltjämt vilsna, alltjämt frusna,

alltjämt brustna, med kulsprutan mot tinningen

Kula efter kula efter kula efter kula

Matas in i skallen,

in tills inget längre spelar roll

Kula efter kula efter kula efter kula

efter kula efter kula efter kula

Kula efter kula efter kula efter kula

Matas in i tanken,

in tills inga tankar längre tänks

Kula efter kula efter kula efter kula

efter kula efter kula efter kula

Döden rör sig hitåt

alltjämnt iskall, evigt kolsvart,

absorberar allt som smärtar, det som kallas för liv

Solen rör sig nedåt

till ett avsked, som ridå ned,

föreställningen är över, slutet äntligen här

Inget finns här längre

Inget registreras länge

Inget smärtar längre

Inget spelar nån roll

Ingen finns att straffa

Ingen finns att rädda

Kulan rör sig framåt

alltid framåt, alltid framåt,

alltid inåt för att lindra det som blivit så fel

Slutet rör sig framåt

alltid framåt, alltid inåt

Sätt kulsprutan mot tinningen

Kula efter kula efter kula efter kula

Matas in i skallen,

in tills inget längre spelar roll

Kula efter kula efter kula efter kula

efter kula efter kula efter kula

Kula efter kula efter kula efter kula

Matas in i tanken,

in tills inga tankar längre tänks

Kula efter kula efter kula efter kula

efter kula efter kula efter kula

Kulan rör sig framåt

alltid framåt, alltid framåt,

alltid inåt för att lindra det som blivit så fel

Slutet rör sig framåt

alltid framåt, alltid inåt

Sätt kulsprutan mot tinningen