---

Likt en mardröm, när natten faller

Växer mörkret, än en gång

Och likt en sen skörd, när vintern kommer

Förtvinar vi, än en gång

Som gräset ruttnar i unkna vindar

Bryts vi ner, än en gång

Att brinna ut är vår sista önskan

Vår sista utväg, vårt sista hopp

Att brinna ut är ett ljus i mörkret

Ett steg på vägen, ett sista steg

Ett sätt att lämna, ett sätt att sluta

Att brinna ut är ett sätt att bli

En punkt i slutet, ett veck i kanten

Att brinna ut är ett sätt att ge sig av

Ett sätt att släppa tag

Ett sätt att slippa vara

Ett sätt att välkomna sin grav

Att brinna ut är ett sätt att ge sig av

De flesta sitter kvar och låter livet hända

De flesta slutade brinna för så länge sedan

De flesta möter alltjämt allt sämre tider

De flesta sitter kvar när livet lämnar dem

De slarvas bort i minnet av det som varit

De slarvas bort i skuggan av det de blev

De slarvar bort det lilla som ännu kvarstår

Det är alldeles för sent

Att brinna ut är alldeles för sent

Likt en saga, när hoppet vaknar

Växer gräset än en gång

Och likt en blomning, när solen strålar

Slår vi ut, än en gång

Som själen kvicknar i nya vindar

Ser vi dagar framför oss

Att blomma ut är vår nya önskan

Ett steg på vägen, ett första steg

Ett sätt att blunda, ett sätt att orka

Att blomma ut är ett sätt att dö

En dag i taget, en stund i sänder

Att blomma ut är ett sätt att ge sig av

Ett sätt att sluta vara

Att blomma ut är ett sätt att ge sig av

Ni sprider ut er aska över nya ängar

Ni sprider ut er själva för tunt igen

Ni tar er närmre slutet för varje andetag

Ni andas in, men det är alldeles för sent

Det är alldeles för sent

Att andas in är alldeles för sent

Att brinna ut är alldeles för sent