---

Hon sol vid folen av en häll så mönk

Målad, kalkad och kall

Hon drog ett streck

Medd en ryckande arm

Över himmelens rand

Ner till helaste djup

Hon stod på isens blåaste vidd

Målad, kalkad och kall

Hon ristade sitt tecken, sin runa

Med en ryckande arm

Runt vattnes flöden en ring

Havsbestar och ånga då steg

Hon lyfte upp över sky och rymnd

Mälad kalkad och varm

Ur klippors djup en låga då steg

Ur hennes höfte, en storm av eld

Hon lyfte upp över sky och rymnd

Mälad kalkad och varm

Ur klippors djup en låga då steg

Ur hennes höfte, en storm av eld

Ett iljus hun blev av lågans makt

Ensam på rymdens tron

I all sin prakt

Hon ristade sitt tecken, sin runa

Med en ryckande arm

Runt vattnes flöden en ring

Havsbestar och ånga då steg