საღამო ამნაირ სახის დარდივით გაჩნდება ისევ. დაო, ვგრძნობ გრიგალის ძახილს, დაო, ვგრძნობ წამების მიზეზს. გათავდა ცრემლების თოვა, ო, ხსოვნას რა ნელა ძინავს. და თეთრი ქალწული - გლოვა ეცემა სისხლიან მინას. და ირგვლივ სამარეს უვლის ფარული სურვილის ლანდი. და ჩემი მწუხარე სული მსგავსია დათოვლილ სანთლის. ეს მხარე ღამდება, რადგან ცისფერი იმედი მიდის. როგორი სიჩუმე დადგა, ო, როგორ ჩამოწვა ბინდი!.. მე წავალ სხვანაირ სახით, ჩემს წასვლას დიდება მისდევს. დაო, ვგრძნობ გრიგალის ძახილს, დაო, ვგრძნობ წამების მიზეზს. Saghamo amnair sakhis Dardivit gachndeba isev Dao, vgrdznob grigalis dzakhils Dao, vgrdznob ts’amebis mizezs Gatavda tsremlebis tova O, khsovnas ra nela dzinavs Da tetri kalts’uli – glova Etsema siskhlian minas Da irgvliv samares uvlis Paruli survilis landi Da chemi mts’ukhare suli Msgavsia datovlil santlis Es mkhare ghamdeba, radgan Tsisperi imedi midis Rogori sichume dadga O, rogor chamots’va bindi! Me ts’aval skhvanair sakhit Chems ts’asvlas dideba misdevs Dao, vgrdznob grigalis dzakhils Dao, vgrdznob ts’amebis mizezs