---

Vi sänker oss sakta ner i förgiftade och grumliga träsk

Andas in, super ner, denna ondskefullt förtrollade mäsk

Det tjärade vattnets svärta gör oss blinda i din bråddjupa damm

Lungor fylls, hjärtan kvävs, när vi dricker dess bedrägliga slam

Lever gör vi sällan

Trots att döden ej ännu är här

Bredvid mig oförändrad

står du svept i din käp av misär

Och skrattar när jag huggs ihjäl

Då skymningen nalkades hölls den skymd av ditt himmelska sken

Väckte håg, tände eld, som brände mina blottade ben

Trots att ditt gift läckte in i mina vener förblev jag förledd

Ådror sprack, hjärtan brast, och min kropp står nu manglad och svedd

Lever gör vi sällan

Trots att döden ej ännu är här

Bredvid mig oförändrad

står du svept i din käp av misär

Och skrattar när jag huggs ihjäl

Svart vatten fyller nu min själ

Men jag ska spotta det tillbaka

Min vilja blir ej mer din träl

Här kommer hämnden för allt ont som du orsakat