---

Högt upp i bergen, bland ensliga fjäll

Bor ett folk som en gång var vårt like

Människoland, som gled trollkung ur hand

Var i forntid en del av hans rike

Vakar

hans öga i lönndom bevakar den skog han

Saknar

Som orena kristna små människobarn tog

Aaaaaaah

Framåt mot striden, på nattsvin de rider

Förpestade länder av Jehovas folk

Skall äntligen renas av trollkungens dolk

Näver, bark, barr och rot

begraver skogsfolkets slutgiltiga hot

Norden tagas från människan med blod

Fåtal får leva, som tvekar i tron

Och som straff deras möer så fagra

Skall krävas av hären som mänskliga ston

Till trollkungens nöje bergtagna

Dånar

När oknytt och rå betvingar de fält som

Lånats

De heligas törnekrona har nu smält

Aaaaaaah

Framåt mot striden, på nattsvin de rider

Förpestade länder av Jehovas folk

Skall äntligen renas av trollkungens dolk

Näver, bark, barr och rot

begraver skogsfolkets slutgiltiga hot

Norden tagas från människan med blod