Högt upp i bergen, bland ensliga fjäll Bor ett folk som en gång var vårt like Människoland, som gled trollkung ur hand Var i forntid en del av hans rike Vakar hans öga i lönndom bevakar den skog han Saknar Som orena kristna små människobarn tog Aaaaaaah Framåt mot striden, på nattsvin de rider Förpestade länder av Jehovas folk Skall äntligen renas av trollkungens dolk Näver, bark, barr och rot begraver skogsfolkets slutgiltiga hot Norden tagas från människan med blod Fåtal får leva, som tvekar i tron Och som straff deras möer så fagra Skall krävas av hären som mänskliga ston Till trollkungens nöje bergtagna Dånar När oknytt och rå betvingar de fält som Lånats De heligas törnekrona har nu smält Aaaaaaah Framåt mot striden, på nattsvin de rider Förpestade länder av Jehovas folk Skall äntligen renas av trollkungens dolk Näver, bark, barr och rot begraver skogsfolkets slutgiltiga hot Norden tagas från människan med blod