---

TuathaDeDanan

När Nordanvind sveper Riket kring

Lämnar Landet tomt och kargt

Och Kungens mark ligger naken kvar

Utan skörd för Fåfängans Makt

En Ek står ensam kvar

Ett Herresäte lämnat bart

Med sår som själen tär

Och ett hjärta svart Han ännu bär

Ett dunkelt sken genom lövverk och gren

Vid trädets fot ligger Döden allén

Och skrapar bark från trädets stam

Klär sitt näste med Evig skam

Eken står troget kvar

Med blicken svart under klar lunar

Ty rötter når dit längtan vill

Och bara Döden bär Tidens sigill

Bland mossens djupa snår

Där Eken ännu står

Med Döden i sin famn

Och med djupa ärr i sin stam