Jormunggrund I en hopklistrad dimma En kraftig gravstank gör sig påmind Blodskäftar sväljer tryggt sin lust Ormgap vrålar om dödens tand Blekt skinn spyr med svarta ögon Sargade händer knyts dubbla om tunna halsar Kom Nifelhel, is o helvete Kom Muspelheim, eld o hetta Kom blåa naglar o ruttna själar Seglande genom Jormungrund Hornkungars ankomst En urtids sannaning Himmelen i aska Jorden i svavel Knogar släpande i asfalt Kött bränt och besudlat Utmärglade av bestars sanning Och hornkungars ankomst Kom Nifelhel, is o helvete Kom Muspelheim, eld o hetta Kom blåa naglar o ruttna själar Seglande genom Jormungrund